Politik

En värld där alla har det så bra som möjligt

Ja, det är min grundfilosofi och drömvision.
Det finns så det räcker till alla om vi bara hjälps åt att fördela resurserna!
Jag tror på människans godhet och att alla har en vilja att göra sitt bästa och bidra till ett gemensamt välbefinnande.

Därför har jag hjärtat till vänster även vad beträffar politisk inriktning.

Tyvärr ser vi nu en alltmer utspridd vridning åt motsatt håll vilket för med sig att klyftorna växer och välfärden utarmas i ett land där de rika blir allt fler och allt rikare medan antalet fattiga ökar.

Jag tror på den gamla grundidén om välfärdssamhället:
”Från var och en efter förmåga, till var och en efter behov…”

Men vad hände med den idén?
Fortfarande efter en halv mandatperiod med socialdemokraterna i regeringsställning betalar de som har det sämst, t.ex. arbetslösa och pensionärer mer i skatt än de som har det bäst!

 

Reptilhjärna eller smartskalle

Fram tills för inte så länge sedan trodde många att ”survival of the fittest”, som hos de flesta av djuren, är vad som fört människorasen framåt till den punkt där vi nu befinner oss. De senaste rönen från forskarna visar dock på raka motsatsen; förmåga till samarbete, empati och att lyssna och lära av varandras erfarenheter är orsaken till människans framgång!

Studera gärna en krokodil eller haj, de är världens främsta predatorer. Hur mycket har de utvecklats de senaste miljonerna år?

 

Fördelningspolitik

Vad som gör mig mest ont är att det inte längre finns någon gräns för hur ofattbart mycket de girigaste lyckas ta för sig. Jag kan inte se att någon tjänar på att vissa snor åt sig tusentals, i vissa fall miljontals, gånger mer än de och deras efterkommande någonsin kan använda. Inte ens de själva har ju någon nytta av dessa outnyttjade tillgångar som däremot saknas för oss andra!

Pengar ska inte ligga i högar, de ska cirkulera!

Om man ger en människa som lever på marginalen, eller under, en tusenlapp kommer den att gå ut och köpa det han/hon länge saknat och längtat efter. Om man ger en förmögen människa en tusenlapp kommer personen ifråga inte ens att märka det.

Att få fart på Sverige kan alltså inte ske genom att sänka skatterna för de högavlönade, mer pengar måste fördelas till de miljoner som har det knackigt. Varenda krona som tilldelas dessa grupper kommer att återföras till det ekonomiska kretsloppet och möjliggöra nyetableringar inom alla möjliga affärsverksamheter. I och med detta sätts snöbollen i rullning och arbetstillfälle efter arbetstillfälle skapas.

 

Globalisering

Ordet låter väl fint och vackert tills man tänker ett steg till. I etthundrafemtio år har svenska arbetare kämpat, i vissa fall med sitt eget liv som insats, för att få drägliga villkor i arbetslivet. Det här är något som delvis hindrar de girigaste, så de flyttar sin verksamhet till länder där man inte ens är i början av vår fackliga kamp. Varför tillverka en produkt i Sverige när en slavarbetare i ett låglöneland kan göra det till en bråkdel av kostnaden? Multijättarna har inget hemland, de ser bara till vinstmarginaler.

 

Du har makten!

Glöm aldrig marknadsekonomins grund – tillgång och efterfrågan. Och det är vi konsumenter som skapar efterfrågan. Om vi, du och jag,  kräver svenska produkter kommer de snart att börja tillverkas igen och arbetstillfällena börjar att återvända till vårt land. När alltfler får arbete och en högre inkomst kommer de att öka sin konsumtion vilket börjar sätta snurr på de ekonomiska hjulen. När handeln börjar efterfråga alltmera svenska produkter, måste dessa börja produceras alltmera och ännu mer arbetskraft behövs. Så har vi vänt den negativa spiralen till en positiv utveckling där alltfler har det bra!

 

Socialdemokratins död

Sverige var fram till slutet av 1980-talet ett föregångsland på många områden och befolkningen hade det i allmänhet väldigt bra, men efter Olof Palmes avrättande började snart allting att gå utför.
När vår siste makthavare med hjärtat till vänster försvann, började snart en försvagad socialdemokrati att alltmer ge efter för
marknadskrafterna. Början till slutet för svensk fördelningspolitik och välfärd blev när en hårt trängd socialdemokratisk regering ”drog ur proppen” genom en skattereform som lämnade fritt fram för fantasilöner. Alltsedan dess har det enligt min uppfattning bara gått utför för Sverige.

Socialdemokraterna kryper ideologiskt allt närmare mittsegmentet av politiken och antalet vilsna väljare ökar. Själv är jag övertygad att S skulle återta sin gamla ställning som överlägset största parti om de återgick till den historiska socialistiska ”arbetarpolitiken”. Det finns redan mitten- och högerpartier för de väljare som har sådan uppfattning!